Girighet som drivkraft

Varför skulle ett riskkapitalbolag med säte i skatteparadiset Jersey vara bättre på att driva apotek än det statliga bolag som drivit dem hittills. Skånskan jublar över att Medstop som drivs av ett sådant bolag öppnat apotek i Malmö. Men girighet som drivkraft för verksamhet som har med liv och död att göra känns oroande.

Kerstin Eldh

Kunder eller medborgare?

Jag läser Hanna E Lindbergs kolumn [i Metro] 2010-01-25 om privatiseringen av apoteket där hon målar upp en framtid fylld av privata bolag som sköter det viktiga vi idag äger tillsammans. Hon beskriver privata bolag som sköter polisens uppgifter. Det låter tyvärr inte alls så avlägset som jag skulle vilja. Det kan kännas konstigt att tänka sig privata bibliotek, fängelser eller gator. Att privatisera vattenförsörjning eller att lägga ut delar av försvarsmakten på entreprenad låter nästan overkligt. Men detta är bara exempel på saker som faktiskt har redan gjorts i olika länder.

Det är att dags att vi frågar oss om vi verkligen vill ha ett samhälle där vi är kunder snarare än medborgare? Där storföretag gör vinst på våra sjukdomar eller de pengar vi satsar på barnomsorg och hemtjänst? Jag vill inte det. Jag vill säga stopp nu. Sluta sälj vår välfärd!

Rena cirkusen i den avreglerade kollektivtrafiken

Kollektivtrafiken ska vara ett alternativ som är enkelt och överskådligt för resenärerna. Redan idag leder det stora antalet aktörer inom kollektivtrafikbranschen till smått absurda situationer. Det kan hända att två likadana tåg avgår mellan samma städer vid ungefär samma tid. Ett av tågen körs av SJ och ett av Öresundståg och om man ska köpa en biljett på SJ:s hemsida kan man endast boka ett av alternativen. Även om det andra skulle råka vara billigare eller snabbare. Dessutom gäller inte Öresundstågsbiljetten om man skulle råka gå på SJ-tåget.

Med förslaget från regeringens utredare, Ulf Lundin, om ytterligare avreglering av kollektivtrafiken skulle det bli ännu svårare för resenären att använda systemet. Då skulle flera olika bolag ha hand om trafiken mellan exempelvis Malmö och Lund, flera olika Skånetrafiken med egna tidtabeller och egna priser. Låt oss hoppas att utredaren Lundin inte får som han vill. Det skulle varken pendlarna eller miljön tjäna på.

David Lindelöw

Finns buss 3?

Det brukar sägas att utläggning på entreprenad ska ge de bästa och billigaste lösningarna för människorna. Ett av många exempel på att det inte gäller är busstrafiken i Malmö.

Många gånger får man vänta på bussar som aldrig kommer. Man undrar om linje 3 finns överhuvudtaget. Vid de tre tillfällen jag behövt den har jag väntat förgäves trots att flera avgångstider passerats.

När bussar kommer låter de inte sällan som tröskverk p.g.a. bristande underhåll eller att de helt enkelt är utslitna. Det är kanske inte så underligt. För några år sedan hörde jag en busschaufför säga att man inte längre gjorde 1000-milaservice på bussarna för att spara in pengar.

Att två olika företag sköter trafiken i Malmö leder också till andra problem När man frågar om något på det ena företagets linjer, kan man ofta inte få någon information om tider och destinationer på det andra företagets linjer.

Nej, låt busstrafiken återgå till att drivas i offentlig regi.

Kerstin Eldh