Saturday 6 March 2010

Jämlikhetsanden

Richard Wilkinson och Kate Picketts bok "The Spirit level" nyligen utkommen på svenska under namnet "Jämlikhetsanden" tycks inte lämna någon oberörd, speciellt inte förespråkarna för den nyliberala politik som ligger bakom de ökade inkomstklyftorna i Sverige, och i många andra rika länder. Att en bok fylld med empiriska bevis klassas som ovetenskaplig av de som sällan använt sig av empiri för att bevisa fördelarna med marknadsreformer, före eller efter deras införande, bör väl snarast ses ett desperata försök att undanröja sanningen. Boken rekommenderas varmt och diskussion om boken finns på följande länkar:

http://augusttorngrenwartin.blogspot.com/2010/02/wilkinson-ger-norberg-och-nordling-svar.html

http://josefsson.net/

http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2010/2/9/hur-vetenskaplig-ar-the-spirit-level-jamlikhetsanden.html

http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=02&year=2010#3431

Gunilla Ryd

Vem tjänar på försäljningen av apoteken?

Fyra storföretag är nu ägare till 465 av de 946 apotek som finns i Sverige. Ytterligare 150 apotek av de 481som Staten äger ska säljas ut till småföretagare. Eva-Britt Gustavsson, vd för Apoteket Omstrukturering, anser att denna avreglering "skapar en bra marknadstruktur...".

Av dessa fyra företag är åtminstone tre kopplade till riskkapital och två ägs från Jersey Islands, ett skatteparadis. En marknad med ett fåtal storföretag och flera mindre företag leder oftast till att de stora företagen i början använder sin styrka till att dumpa priser för att senare höja priserna när konkurrensen, småföretagarna, slagits ut och marknaden dominerats. Är detta en bra marknadstruktur?

Erfarenheterna från andra länder som avreglerat visar att antalet apotek ökade i tätorterna medan de försvann från glesbygderna. Behöver vi fler apotek i städerna och färre i glesbygden? Tanken bakom omstruktureringen borde vara nöjdare kunder genom lägre priser och bättre service, vilket borde innebära fler inköpställen och utökade öppettider. Apotekspersonalen är nöjdare, enligt Göran Hägglund, för nu kan de välja arbetsgivare, byta jobb och kanske bli egenförtagare. Om motivet för byte av arbetsgivare är bättre löner och/eller arbetstider verkar det inte lätt att få ekvationen att gå ihop.

Riskkapitalföretag har som sitt främsta mål att öka vinsten och på väldigt kort sikt. Hur kan detta uppnås inom detaljhandeln? Genom större marknadsandelar, alltså genom att slå ut konkurrenter, eller genom att höja försäljningsmarginalerna. Det senare uppnås genom högre försäljningspriser och/eller lägre inköpspriser. Ökad konkurrens brukar också leda till högre reklamkostnader, vem betalar dessa?

Det har redan konstaterats att Läkemedelsindustrin höjt priserna för de mest sålda receptfria medicinerna med 11% i samband med avregleringen och de dyraste medicinera finns hos de nya privata apoteken. SvD konstaterade nyligen att vi har "fortsatt dyrare läkemedel".

I Svenska Dagbladet (2010-01-19) säger Rickard Bergström ,Vd för Läkemedelsindustriföreningen, att "han inte är inte förvånad över de höjda priserna. Det har utredare och expertis förutspått. Skälen är att man dels släpper på prisregleringen, dels går från ett system med 900 apotek utan vinstkrav till 3000 försäljningsställen med helt andra öppettider och som måste göra en del investeringar i utrustning för att hantera läkemedlen. Samma sak hände i Norge. Det är en illusion att tro att konsumenterna skulle få lägre priser i och med den här avregleringen."

Apoteks AB var kostnadseffektivt, hade bra service och priserna var lägre, varför behövdes det då avregleras? Jo, bara för att några få privata storföretag ska tjäna pengar på våra behov av läkemedel. Men vi som inte vill bidra till detta kan än så länge fortsätta köpa vår medicin på Apoteks AB.

Gunilla Ryd

Monday 8 February 2010

Rädda glesbygden från utarmning

(publicerad i Skånskan och Sydsvenskan)

Tidigare hade vi en ordning där de statliga företagen hade ett uppdrag att hålla enhetliga priser och service i hela landet även om det innebar att verksamhet i glesbygden krävde mer resurser och/eller var mindre lönsamma. Glesbygdsverksamheten fick helt enkelt bli subventionerad av verksamheten i mer befolkade områden.

Med avregleringen av postmarknaden, förslag till fullständig avreglering av järnvägen och nu senast avskaffandet av apoteksmonopolet kommer denna ordning på sikt helt att raseras.

De privata företagen kommer i första hand satsa på de tätbefolkade områderna där möjligheterna till vinst är störst. De statliga företagen med sina nya vinstkrav kommer av konkurrensskäl tvingas följa efter.

Ingen kommer att vilja upprätthålla en likvärdig och billig service i glesbygd. Alternativen blir antingen en kraftigt försämrad service med ännu längre väg till post, närmaste tåg eller apotek än vad många redan har idag eller att priserna kommer att stiga så våldsamt att ingen med normala inkomster kommer att ha råd med dem.

Var det inte centerpartiet som en gång i tiden myntade sloganen ”Hela Sverige måste få leva”? Men det var förstås innan Stureplanscentern tog över och Centern började tävla med övriga borgerliga partier om att gå i bräschen för avregleringar och skattesänkningar.

När allianspartierna står eniga i nedrustningen av allas vår välfärd är det viktigt att regeringsalternativet har en klar linje och hejda utförsäljnings- och avreglerings-politiken innan det är för sent!

Wednesday 27 January 2010

Girighet som drivkraft

Varför skulle ett riskkapitalbolag med säte i skatteparadiset Jersey vara bättre på att driva apotek än det statliga bolag som drivit dem hittills. Skånskan jublar över att Medstop som drivs av ett sådant bolag öppnat apotek i Malmö. Men girighet som drivkraft för verksamhet som har med liv och död att göra känns oroande.

Kerstin Eldh

Kunder eller medborgare?

Jag läser Hanna E Lindbergs kolumn [i Metro] 2010-01-25 om privatiseringen av apoteket där hon målar upp en framtid fylld av privata bolag som sköter det viktiga vi idag äger tillsammans. Hon beskriver privata bolag som sköter polisens uppgifter. Det låter tyvärr inte alls så avlägset som jag skulle vilja. Det kan kännas konstigt att tänka sig privata bibliotek, fängelser eller gator. Att privatisera vattenförsörjning eller att lägga ut delar av försvarsmakten på entreprenad låter nästan overkligt. Men detta är bara exempel på saker som faktiskt har redan gjorts i olika länder.

Det är att dags att vi frågar oss om vi verkligen vill ha ett samhälle där vi är kunder snarare än medborgare? Där storföretag gör vinst på våra sjukdomar eller de pengar vi satsar på barnomsorg och hemtjänst? Jag vill inte det. Jag vill säga stopp nu. Sluta sälj vår välfärd!

Friday 22 January 2010

Rena cirkusen i den avreglerade kollektivtrafiken

Kollektivtrafiken ska vara ett alternativ som är enkelt och överskådligt för resenärerna. Redan idag leder det stora antalet aktörer inom kollektivtrafikbranschen till smått absurda situationer. Det kan hända att två likadana tåg avgår mellan samma städer vid ungefär samma tid. Ett av tågen körs av SJ och ett av Öresundståg och om man ska köpa en biljett på SJ:s hemsida kan man endast boka ett av alternativen. Även om det andra skulle råka vara billigare eller snabbare. Dessutom gäller inte Öresundstågsbiljetten om man skulle råka gå på SJ-tåget.

Med förslaget från regeringens utredare, Ulf Lundin, om ytterligare avreglering av kollektivtrafiken skulle det bli ännu svårare för resenären att använda systemet. Då skulle flera olika bolag ha hand om trafiken mellan exempelvis Malmö och Lund, flera olika Skånetrafiken med egna tidtabeller och egna priser. Låt oss hoppas att utredaren Lundin inte får som han vill. Det skulle varken pendlarna eller miljön tjäna på.

David Lindelöw

Tuesday 12 January 2010

Finns buss 3?

Det brukar sägas att utläggning på entreprenad ska ge de bästa och billigaste lösningarna för människorna. Ett av många exempel på att det inte gäller är busstrafiken i Malmö.

Många gånger får man vänta på bussar som aldrig kommer. Man undrar om linje 3 finns överhuvudtaget. Vid de tre tillfällen jag behövt den har jag väntat förgäves trots att flera avgångstider passerats.

När bussar kommer låter de inte sällan som tröskverk p.g.a. bristande underhåll eller att de helt enkelt är utslitna. Det är kanske inte så underligt. För några år sedan hörde jag en busschaufför säga att man inte längre gjorde 1000-milaservice på bussarna för att spara in pengar.

Att två olika företag sköter trafiken i Malmö leder också till andra problem När man frågar om något på det ena företagets linjer, kan man ofta inte få någon information om tider och destinationer på det andra företagets linjer.

Nej, låt busstrafiken återgå till att drivas i offentlig regi.

Kerstin Eldh